Klockan är 01.10 och vet du vad jag gör? Jag sitter och tänker på dig. Alla fina minnen och alla skratt. Vi har varit tillsammans i 11 månader och 5 dagar. Men det känns som mycket mer. Tiden med dig har gått så fort. Ena dagen kände vi inte ens varandra, och blev tillsammans. Idag så känner vi varandra utan och innantill. Du kan mig ända in i benmärgen. Det som imponerar mig mest är vilket tålamod du har, hur kärleksfull du är och att du alltid ser något positivt i det negativa. Du kan förvandla den kallaste vintern till en underbar sommar på bara några sekunder.

Jag älskar att få sova bredvid dig & att vakna av dina små pussar i pannan. Men mest av allt älskar jag nog när vi pratar med varandra och du helt plötsligt kan börja fjanta runt. Vi har vårt egna lilla språk. Och jag förstår inte riktigt varför folk kollar konstigt när vi går ute och pratar på vårt egna lilla språk?

Så vad ska jag mer säga? Du vet redan vad jag känner för dig och hur mycket jag älskar dig.

Du vet även vad som händer den dagen det inte finns något du och jag längre.