Vad finns det att säga? Det enda som kretsar i deras värld är supa, shoppa, och bloggbråk. Förvisso beror de på vilka av storbloggarna man menar. Men jag syftar på Gaybloggen, Kissie, Dessie och Paow bland annat. Kikar in på bloggarna några gånger om dagen och hela tiden är det samma saker. Är det så att vara storbloggare? Fyfan vilket tråkigt liv de personerna måste ha.

Bloggarna som innehåller något intressant enligt mig är Blondinbella, Kenza och Foki. Tre helt olika tjejer, men lika bra på olika sätt. Kenza är ute och dansar med sina vänner, kanske tar en drink och håller sig till det & för mig är det en bra förebild för dem mindre. Blondinbella tar ett glas vin till maten och Foki dricker inte alls (vad jag vet..)

Där fick ni min "åsikt" om bloggarna. Mer finns nog inte att säga (:

Hur jävla förbannat löjligt får det vara? Märket Louis Vuitton har blivit anklagade för vilseledande reklam eftersom i två av deras annonser synd en sömmerska med nål och tråd, även om väskorna inte är handgjorda. Jag fattar inte? Från början när väskorna började göras användes förmodligen inga maskiner utan de blev handgjorda. I dagens läge förstår jag att det är i stort sätt omöjligt att sitta och sy så pass populära väskor för hand. Men hur i helvete har dem kunnat bli anklagade för vilseledande reklam? Man behöver ju inte va speciellt smart för att fatta att dem inte är handgjorda..

Bla folk som gnäller över att jag röker, utan att veta min bakgrund till det. Folk verkar tro att jag röker för att det är "coolt" enligt några. Men hur coolt är det? Inte det minsta lilla. Varje dag stoppar jag en pinne i munnen som försämrar min hälsa och dödar mig sakta. Jag är mycket väl medveten om det. Men som sagt, det finns en bakgrund till det.

Jag testade röka för första gången när jag var 14 år gammal. Alltså två år sen. Men det var för att jag ville se vad det var för något. De första gångerna var det otroligt äckligt, men efter några gånger blev det godare. Anledningen till att jag idag röker är för att jag har haft ett rent helvete i stort sett hela mitt liv. Morfar dog när jag var 6 år gammal, vi flyttade så jag skildes från alla mina vänner, min styvmamma dog, jag skolkade en massa och gick ner i djup depression, försökte ta livet av mig och efter det gjordes en utredning på mig som visade att jag har ADHD (För er som inte vet vad det är kan läsa om det här) Så mitt liv har varit minst sagt en ren bergodalbana.

Jag ångrar att jag började röka. Men det lugnade mig för stunden och jag mådde bra av att veta att jag hade mina cigg när jag kände mig stressad eller arg. Dagen då min mamma fick veta det glömmer jag aldrig. Jag minns att jag  var rädd för att hon mer eller mindre skulle slå ihjäl mig. Minst sagt! Men jag hade fel. Hon sa att hon inte kunde bli sur på mig eftersom jag berättade själv, men hon var besviken. Vilket jag förstår till 100%.

Tror ni att det är så roligt för mig att få höra varje dag om att jag kommer dö i förtid, ha svarta lungor och att det är äckligt att röka? Försök att leva det helvetet jag har gjort så kommer ni förstå mig. Jag lovar.

Jag är inte den som står mitt bland folk och skryter om att jag röker. Istället vänder jag mig om och går bort en bit för att dölja det. Kommer där småbarn vänder jag mig om för att dom inte ska se. Jag vill inte uppmuntra folk till att börja röka. Snarare att uppmuntra dom till att tänka efter en gång till innan dom tänder skiten.

Nu har jag beslutat mig för att sluta röka. Men det är fortfarande svårt. Jag har fortfarande mycket kvar som jag måste få ordning på innan jag klarar av det. Så innan ni säger något - tänk er för. Det är inte alla som röker för att dem har haft det jobbigt osv. Vissa gör det för att va "coola".

Ni har inget att säga till om när det gäller min kropp, min rökning, min framtid eller något.